Lyrik och dödligt våld
Den dödliga attacken på Malmö Latinskola blev det tredje skoldådet mot lärare i Skåne på ett halvår. Johanna och Hannes studerar till lärare och är på väg ut i ett arbetsliv som det senaste halvåret präglats av hot, våld och död.
Klockan är fem på eftermiddagen den tjugoförsta mars. Johanna Glansén cyklar hemåt från Pauliskolan i Malmö. Hon studerar i Lund till vardags men den här måndagseftermiddagen innebär att praktikperiodens första arbetsdag är avklarad.
Några hundra meter bort ligger Malmö Latinskola. Här är ett gäng elever kvar på skolan för att förbereda ett spex som ska hållas i slutet av terminen. Några minuter tidigare har en klass avslutat en gästlektion i kriminologi med den profilerade försvarsadvokaten Mikael Nilsson.
Drygt 10 minuter efter att gästlektionen slutat får polisen ett larm som man omedelbart hanterar som pågående dödligt våld.
En av eleverna har tagit sig till den tredje våningen på skolan och gått till attack mot två av sina lärare. Han lämnade sitt hem i Trelleborg den morgonen med ett tydligt syfte. I väskan hade han packat med sig en yxa, en kniv och en hammare.
Skolattacken i Malmö innebar den tredje i Skåne på ett drygt halvår. Den här gången med dödlig utgång. Två kvinnliga lärare i 50-årsåldern lämnade sina hem för att aldrig mer återvända.
Världens roligaste jobb
För Johanna Glansén präglades måndagskvällen av att följa nyhetsflödet och samtidigt hålla kontakt med några av sina kursare på lärarutbildningen.
– Det var mycket känslor och tankar. Man visste ju inte så mycket i början, men vi var såklart väldigt illa berörda. Det var ju på ett sätt ändå två kollegor som drabbades, säger hon.
Även om de pratade mycket utifrån sina känslor och försökte stötta varandra, berättar Johanna att de försökte utgå från sina roller som lärare.
– Det var mycket tankar kring hur man talar med elever om det som hänt, vilket ansvar man själv har i att prata med elever som undrar saker, vem man själv kan vända sig till om man skulle vilja prata med någon, sådana saker.
– Jag hade väldigt bra lärare själv och jag märkte att om man är lärare i ämnen som man tycker om och brinner för dem, så blir nog yrket ganska roligt. Själv har jag alltid älskat svenska, säger lärarstudenten Johanna Glansén. Foto: Emilio Garro.
Höstterminen 2022 är Johanna Glanséns åttonde på lärarprogrammet i Lund. Hon kommer ihåg sin egen skoltid hemma i Göteborg och hur läraryrket redan då var något som lockade henne.
– Jag märkte tidigt vilken skillnad det gjorde att ha en bra lärare. Jag minns att jag tänkte ”wow, tänk om man hade fått jobba med det här, med ungdomar som är nyfikna och vill lära sig mer, då måste det vara världens roligaste jobb”, säger hon.
För några år sedan tog hon en paus från lärarstudierna för att läsa konsthistoria, och då fanns det en del tvivel kring om det verkligen var lärare hon skulle bli.
– Det är klart man ibland tänker på det, jag är inte säker på att jag kommer vilja vara lärare hela livet, säger hon.
Det märks att Johanna funderar mycket över läraryrkets status.
– Jag känner att jag ofta behöver försvara varför jag ska bli lärare, det tycker jag är rätt jobbigt.
På vilket sätt känner du att du behöver försvara dig?
– Jag bemöts ofta av ”Oj, jaha du är den som ska ta på dig den rollen. Tungt, stackare”. Jag tycker det är jättetråkigt och det får mig att fundera på om jag i framtiden någon gång kommer söka mig vidare.
Johanna berättar att hon stundtals märkt av en bristande respekt hos de elever hon mött under sin praktik.
– Det bidrar också till att man ifrågasätter en del. Vad är det för samhälle vi står inför när en person som har en femårig utbildning ändå inte har rätt att bestämma hur en lektion ska vara eller inte blir betrodd när man sätter ett betyg utan att man hela tiden blir ifrågasatt?
Johanna Glansén försöker att inte påverkas för mycket av skolattackerna i Skåne. – Det klart att ingen som pluggar till lärare har lämnats oberörd av det här, men det förändrar inte min syn på att jag vill bli lärare, säger hon. Foto: Emilio Garro.
Omtumlande dygn
Tillbaka i mars. Morgonen efter dådet på Malmö Latinskolan blev en speciell dag för Johanna.
– Den var väldigt tung, jätteledsam. Jag tyckte verkligen det kändes som att hela Malmö stod still.
Under dagen i skolan var det i huvudsak de ordinarie lärarna som fick prata med eleverna om det som hänt, men Johanna arbetar också extra som lärare i svenska som andraspråk på SFI i Lund. Där var det hon som fick prata med ledsna, oroliga och frågvisa elever.
– Det var speciellt eftersom jag själv var väldigt ledsen den dagen. Men det gick bra, jag kände mig lugn eftersom jag har en bra relation med dem, säger hon.
Hon får ett litet leende när hon pratar om ”sina” elever. Det märks att det är här, när hon får tid att etablera en personlig relation till sina elever, som hon blir den lärare hon vill vara.
– Jag tror att det är viktigt att man som lärare får visa att man är ledsen, att man är berörd. Jag kände att det hade varit jobbigare att inte säga någonting till mina elever eftersom jag faktiskt inte mådde så bra då.
Även för Hannes Högberg var dygnen runt dådet på Malmö Latinskola omtumlande. Han läser visserligen bara sin andra termin på lärarprogrammet och hade inte hunnit komma ut på sin praktik, men som Malmöbo var det omöjligt att inte påverkas.
– Det är klart man tänker på det, det känns nästan overkligt att det hände så nära en, säger han.
Under Hannes Högbergs första år som lärarstudent i Malmö har det skett tre skolattacker på skånska skolor på ett drygt halvår. Foto: Emilio Garro.
Morgonen efter åkte han förbi Malmö Latinskola med bussen. Han beskriver känslan som på bussen som speciell när alla tittade på de hundratals blommor och brev som lämnats utanför skolan.
– Det kändes overkligt. Det var fullsatt på bussen och man kände att just nu tänker förmodligen alla här inne ungefär samma saker.
Vad tänkte du?
– Jag har liksom aldrig riktigt tänkt på den där byggnaden förut men det blev väldigt nära när vi åkte förbi. Det var verkligen jobbigt att åka där, det var någon slags gemensam chock som vi delade på den där bussen.
Pågående dödligt våld
I maj var det dags för Hannes Högbergs första praktikperiod och även han hamnade på Pauliskolan i Malmö, gymnasieskolan som ligger bara några hundra meter från Malmö Latinskola. Redan andra dagen på praktiken hade skolan en utbildning och kurs för lärarna. Kursen var på kvällen efter arbetstid och hade rubriken ”pågående dödligt våld”.
Hannes berättar att det var en konstig känsla att sitta där inne så kort efter dådet bara några hundra meter därifrån. Det var svårt för honom att veta hur han skulle känna eller reagera.
– Det tog bara några minuter innan det brast för en av lärarna och hon fick gå ut. Då kände jag att det här är väldigt nära för de här lärarna, de jobbar bara några hundra meter från Latinskolan, och då blev det nära för mig.
I den första längre praktikperioden på lärarutbildningen ingår att man ska hålla sin första egna lektion. För Hannes är det svenska som gäller och det är lyrik som står på schemat.
Eleverna möts av en lapp på väggen med förhållningsregler och mobiltelefonerna samlas in i en röd låda. Innan Hannes får börja sin lektion tar hans handledare, tillika klassens ordinarie lärare, ton och förkunnar att alla ska ställa sig upp och unisont säga god morgon i kör.
– Det är rätt speciellt det där, jag har svårt att se att det ska ge någon långvarig effekt. Jag hade i alla fall inte gjort så själv, säger Hannes Högberg när han får prata om det efteråt.
Lektionen flyter på bra, eleverna får lära sig om allitterationer, anaforer och personifikation och omvandla sina nyvunna kunskaper i praktiken genom att läsa Hanna Rajs Lara och Erik Lundin. Lektionen avslutas med att eleverna får försöka skriva egna texter fyllda med metaforer, liknelser och besjälning.
På frågan om det är någon som vill läsa upp sin text räcker en av eleverna upp handen. Han harklar sig lite, drar upp luvan på sin hoodie och läser upp en Yasin-text som han gjort om med lite egna ord. Rummet fylls av applåder och Hannes förkunnar att dagens lyriklektion är över.
Hannes Högberg leder sin första egna lektion under sin hittills korta lärarkarriär. – Jag kände mig ganska “cringe” ibland, men det kändes ändå som att det gick bra, summerar huvudpersonen själv. Foto: Emilio Garro.
Efter lektionen kommer en av eleverna fram till Hannes. Han berömmer honom för en bra lektion och ber försynt om ursäkt för att klassen varit ”så stel och tyst”.
– Det betydde skitmycket för mig att han kom fram, sen kan man ta all kritik man får på utvärderingssamtalet med ro, säger han och skrattar, märkbart lättad efter första riktiga lärarinsatsen.
”Försöker skydda mig själv från de tankarna”
Hannes är snart klar med sin första praktikperiod. Det har varit en lärorik tid och han säger att han har börjat tänka på sig själv mer som lärare.
Efter att ha varit på en gymnasieskola i Malmö har han börjat fundera mer på det som hände på Malmö Latinskola. Det märks dock att han ännu inte riktigt hunnit smälta sina tankar.
– Trots att det har hänt så himla nära i både tid och rum så har jag så svårt att föreställa mig det.
Vad är det du har svårt att föreställa dig?
– Jag har liksom svårt att se det framför mig. Jag har läst om hur den här killen gick in på skolan med tillhygge och brutalt attackerat två lärare, men jag har ändå så svårt att föreställa mig det nu när jag varit på en skola, säger han och fortsätter.
– Även om det är otroligt stökigt i skolan, att någon av de eleverna skulle gå till fysisk attack mot en av lärarna som de träffar varje dag.
Hannes blickar ut mot den lilla parken utanför fönstret på Café Element och försöker formulera vad det är exakt han vill säga.
– Jag inser att jag inte riktigt har pratat om det här så djupt förrän jag pratar med dig om det nu, säger han till slut.
– Jag kanske försöker skydda mig själv från de tankarna, jag menar jag har ju sett Latinskolan bara några hundra meter härifrån och spåren utav det, med polisbilarna och blommorna och allt. Men jag har fortfarande svårt att se det hända.
Hur känner du när du pratar om det nu?
– Nej men lite mer ont i magen får jag. Det klart att man tänker på att man kommer vara utsatt.
Han samlar sig och tillägger.
– Men det är inte så att jag har ångrat mitt val att bli lärare, det känns fortfarande så långt borta i tid, säger han.
Johanna Glansén verkar vara inne på liknande spår.
Hon säger att ingen som pluggar till lärare har lämnats oberörd av skolattackerna i Skåne, men hon är noga med att poängtera att det inte påverkar hennes glädje att få undervisa eller förändrar hennes planer på att bli lärare.
– Jag tycker verkligen inte man får glömma hur fint det är att vara lärare. Det finns liksom ingen jag har pratat med, kursare eller lärarkollega, som vill sluta vara lärare på grund av detta. Man får inte glömma hur mycket det faktiskt ger. Skolan har många problem, men det finns också så otroligt många fina människor som gör det till en fantastisk miljö att arbeta i.
De tre våldsamma skolattackerna i Skåne på drygt ett halvår
10 januari 2022
På NTI-gymnasiet i Kristianstad går en sextonårig pojke till attack mot en lärare och en elev med kniv. Efter dådet hittas en koppling mellan den sextonårige pojken och gärningsmannen i Eslöv. Genom polisförhör har det fastslagits att de två gärningsmännen delade en fascination för att titta på filmer med riktiga våldsdåd. Två personer skadades i attacken, en av dem allvarligt.
21 mars 2022
En artonårig man attackerar och mördar två lärare på Malmö Latinskola. Gärningsmannen ringde själv till 112 och erkände dådet. Enligt uppgifter till Aftonbladet ska han ha sagt att han gjorde det för att han hatade dem. Två personer dödades i attacken.
19 augusti 2021
En femtonårig pojke går in på Källebergsskolan i Eslöv och knivhugger en lärare i magen och hotar elever och personal. Polisen griper gärningsmannen innan han hinner skada fler personer. I efterhand har man kunnat konstatera att attacken var noga planerad och rasistiskt motiverad. En person skadades i attacken.
Källa: Aftonbladet och Sydsvenskan